LOVESPACE

Här sitter jag i min ensamhet. Dagen har tillbringats med målning av sorummet, till slut var jag så trött på allt vad färg hette så jag gick mest och svor o var förbannad. jävla färgrulle. Nu är det iallafall klart. Och ingen har jag att dela det med. Maken är på andra sidan jordklotet och far runt och roar sig. Och jag känner mig mest sviken. Vi har liksom inget gemensamt på det avståndet. Frågan är ju om vi har det när han kommer hem. Han har lärt sig leva utan mig och jag har lärt mig leva utan honom,,,, ja lite så blir det ju.

Slarvigt nog gjorde han av med telefonen, lite för mycket sprit på planet kanske, eller nej, inte kanske, det måste ha varit så. Det behöver man ju inte vara en idiot för att fatta. Så nån kontakt på mitt initiativ kan det inte bli. Och det är kanske skönt för hans del.

Men nu är jag lika ensam som jag var innan jag träffade honom,,,, och han har verkligen ingen aning om vad det är han utsätter mig för! Jag är skitsur för att han åkt så länge och så långt bort. Och det är ingen tröst att vi ska åka iväg till sommaren. För det vet jag att han egentligen inte har något intresse av. Det känns mest som en uppoffring för min skull. Så vi får väl se hur det blir. Nu ska jag ta min ömma kropp och krypa ner i det "nya" sovrummet.

Jag känner mig för tillfället ledsen, deppig, trött och totalt väck! Allt känns, vet inte hur jag ska beskriva det! Men allt är totalt kaos inom mig!

Vet inte hur jag ska vända och vrida ihop det hela igen. På nåt sätt så känns det som om att hur jag än gör så blir jag sårad och ledsen, dessutom kommer jag att såra någon!

Det finns saker som jag hur mycket jag än vill inte kan påverka! Och mitt i alltihopa så blir jag sårad av en människa som jag minst av allt trodde skulle såra mig! Just nu finns det en stor klump i magen som bara består av oro och rädsla! Bakom ögonlocken bränner tårarna varenda dag och det ska inte mycket till för att allt ska brista! Och gud vad skönt om det bara brast!

Det är ju inte ofta jag bloggar här numera! Detta skulle vara en kärleksblogg. Kärleken till man, barn, hundar och famlj och vänner!

Vill inte besudla denna sidan med sjukdom och elände!

Därför bloggar jag numera mest på http://kamilla-milla.blogspot.com

och där finns ord om både lycka och olycka, i nöd och lust!

Tänk, när jag sitter här och tittar tillbaka på min egen sida så ser jag ju så mycket underbart, roligt och positivt som hänt på bara kort tid!

Jag har träffat kärleken, vi har gift oss. Vi har rest, varit ute på en massa äventyr med båten. Vi har fått barn, ja mina barn då förstås, men ändå. Plötsligt så blev dom ju våra! Vår lilla Kazey fick fem underbara valpar, som vi ju fortfarande njuter av genom lilla Kayla som vi har kvar, och så Loffe som vi träffar så ofta!

Det finns så mycket fint i livet, kärlek, värme, vänskap, massor med saker att njuta av och ta till sig. Inte konstigt man blir ledsen när man blir sjuk! Jag ville ju leva det underbara livet som stod framför mig, jag ville verkligen ta till mig allt som bjöds och bara njuta.

Usch vad det är lätt att sitta och bli sentimental när man inte kan sova  kl fem på morgonen!! Snyft!

Som de flesta redan vet har min kropp blivit besatt av en liten djävul, med namnet Hodgkins Lymfom.

Om min kamp att driva ut denna förbannade demon kan ni läsa här, men även om annat som händer i mitt liv, både roligt och tråkigt!

 

Fem veckor har nu gått sedan bröllopet! Tiden rusar iväg men minnena från den dagen finns kvar. Vår hemsida är nu klar, om den nu kan bli klar!? Men det mesta finns nu iallafall med!

Ja då är den stora dagen över. Så mycket förberedelser och planering och så går det så fort förbi. Alldeles för fort! Allting blev superbra, till och med vädret var underbart med sol! Jag ville aldrig att dagen skulle ta slut!! Det var absolut en av de bästa dagarna i mitt liv! Nu är vi gifta med varandra!

Vår bröllopssida hålls uppdaterad, kolla gärna!

Ibland stirrar man sig blind på fel saker helt enkelt! Det kan vara nåt helt annat än vad man från början trodde. Nåt som känns säkert kan vara osäkert. Man ska alltså inte gå över ån efter vatten!